Integration - ett samarbete från båda sidorna
INTEGRATION - Ett sammarbete från båda sidorna
Det har talats mycket om integration på sistone. Hur misslyckad den är och vem fel det är att den blivit så misslyckad. Personligen tycker jag inte alltid vi ska fästa så mycket vikt på att de...n ALLTID är misslyckad då många utländska människor har lyckats väldigt bra i Sverige. Kanske mycket pg a egen maskin men i alla fall så har vi invandrare på högt uppsatta positioner också och med statusjobb. Ca 70.000 egna företagare är av utländsk härkomst.
Integration är något som måste ske från två sidor, annars är det dömt att misslyckas. Sverige måste välkomna människor in i systemet och människor måste bemöta välkomnandet med att vilja komma in i systemet. Kanske ligger det just nu mycket mer på oss om vi ska ha en framtid här och hur den ska se ut och jag önskar att portarna in till det svenska systemet stod mer vidöppet, speciellt för vissa folkgrupper som verkligen fått dörren smälld rak i ansiktet.
Men sen har jag märkt till min stora besvikelse och genom att delta och vara åskådare till många debatter, att vi har mycket att jobba på hos utländska individer också.
Jag sitter och läser att föräldrar tar ut sina barn från lektioner för att dom inte ska få delta i julpyssel även om det inte ens i närheten kan kopplas till något kristet, jag läser hur man förnedrar och klankar ner på en liten muslimsk flicka som valde att vara lucia men med vita huckla. man skriver att hon är "haram" och att hennes föräldrar borde skämmas, andra ungdomar sitter av ingen anledning och skriker skällsord om Sverige, man klagar på allt man inte får och visar ingen som helst tacksamhet för vad man faktiskt får. Man kallar andra utländska människor som vill integrera sig för judas och rövslickare och vägrar lära sig språket bara för att. Man skriver förnedrande om sederna som finns här och ger ett väldigt tydligt budskap om att man minsann varken ska behöva respektera eller ta del av dessa seder.
Detta är en väldigt liten grupp i jämförelse med dom som vill göra rätt men vi måste fortfarande våga prata om denna grupp utan att rasistkortet kommer fram. Vi måste våga säga att det faktiskt finns en del människor som inte vill delta i vårt samhälle och våga ta debatten som nu SD håller gisslan med sin rasistiska politik.
Jag har alltid förespråkat att man inte ska behöva komma hit och bli svensk på det sättet att man tvingas lämna sin identitet och sin kultur bakom. Jag förstår inte vikten av att bli svensk på det sättet. Man kan ju fortfarande vara indier och hindu men bo i Sverige och delta i svenska traditioner och seder ändå. Jag förstår inte SD:s resonemang om att det ena måste utesluta det andra. Vi är en stor värld och lever i ett litet Sverige. Det ligger i vårt intresse att vi har mångkulturella kontakter både från vårt eget land och utanför.
Men sen är det viktigt att man som blivande svensk medborgare har ett intresse av att göra rätt för sig, lära sig språket och bidra med det man kan. Vikten av att jobba sig in i systemet borde vara av högt intresse.
Om jag faktiskt ska säga något positivt om Sverige, som man är dålig på att göra, så uppskattar jag faktiskt Sverige på många sätt. Då jag bott i Italien och tagit del av ett förfallet system så uppskattar jag välfärden som funnits hittills, jag uppskattar att jag aldrig kommer att svälta ihjäl och att jag har rinnande vatten i kranen och tak över huvudet. Jag uppskattar att vi har demokrati och kan leva som fria människor. Jag uppskattar jämställdheten som jag kan ta del av som kvinna. Jag uppskattar t om politiken som jämfört med Danmark och Finland och andra europiska länder. fortfarande står ganska enade mot rasism. Jag uppskattar att ingen i stora drag faktiskt är fientligt inställda mot invandringen. Jag uppskattar alla svenska män och kvinnor som dagligen står upp för oss, debatterar för oss och ger sig ut i kamp på gatorna för oss. Jag uppskattar att jag är fri att vara den jag är!
Jag tror inte att man måste gå i kyrkan för att ta del av Sverige men jag tror inte heller att man ska tvinga sina barn att inte delta i lucia om dom vill. Barn är barn och ska inte påtvingas massa saker som vi vuxna väljer att tro på eller inte tro på oavsett om det är politiskt eller religiöst. Våra barn måste integreras för att få en chans här i Sverige och en chans till lika rätt i livet som svenska barn.
Vi är rädda som föräldrar. Rädda att inte känna igen oss i våra barn. Rädda att dom ska tappa sin identitet och kultur. Jag förstår den rädslan. Alla vill kunna identifiera sig med sin barn och att barnen inte ska glömma vem dom är och vart dom kom ifrån. Men om vi gör vårt bästa för att ge dem det hemma och samhället ger dem möjligheterna dom behöver för att delta i Sverige så kan dom bara få det bästa från två världar.
Min största önskan är att mina barn en dag ska kunna känna sig mer hemma här än vad jag någonsin gjort. Jag vill att dom ska känna sig som en del av detta land. Att dom respekteras för dom svenska medborgarna som dom faktiskt är!
När systemet och diskrimineringspolitik står emellan oss och våra rättigheter i Sverige då ska vi bekämpa det i allra högsta grad. Men när det är vi själva som står emellan våra rättigheter och möjligheten att komma in i Sverige så är det enbart djupt beklagligt.
Det har talats mycket om integration på sistone. Hur misslyckad den är och vem fel det är att den blivit så misslyckad. Personligen tycker jag inte alltid vi ska fästa så mycket vikt på att de...n ALLTID är misslyckad då många utländska människor har lyckats väldigt bra i Sverige. Kanske mycket pg a egen maskin men i alla fall så har vi invandrare på högt uppsatta positioner också och med statusjobb. Ca 70.000 egna företagare är av utländsk härkomst.
Integration är något som måste ske från två sidor, annars är det dömt att misslyckas. Sverige måste välkomna människor in i systemet och människor måste bemöta välkomnandet med att vilja komma in i systemet. Kanske ligger det just nu mycket mer på oss om vi ska ha en framtid här och hur den ska se ut och jag önskar att portarna in till det svenska systemet stod mer vidöppet, speciellt för vissa folkgrupper som verkligen fått dörren smälld rak i ansiktet.
Men sen har jag märkt till min stora besvikelse och genom att delta och vara åskådare till många debatter, att vi har mycket att jobba på hos utländska individer också.
Jag sitter och läser att föräldrar tar ut sina barn från lektioner för att dom inte ska få delta i julpyssel även om det inte ens i närheten kan kopplas till något kristet, jag läser hur man förnedrar och klankar ner på en liten muslimsk flicka som valde att vara lucia men med vita huckla. man skriver att hon är "haram" och att hennes föräldrar borde skämmas, andra ungdomar sitter av ingen anledning och skriker skällsord om Sverige, man klagar på allt man inte får och visar ingen som helst tacksamhet för vad man faktiskt får. Man kallar andra utländska människor som vill integrera sig för judas och rövslickare och vägrar lära sig språket bara för att. Man skriver förnedrande om sederna som finns här och ger ett väldigt tydligt budskap om att man minsann varken ska behöva respektera eller ta del av dessa seder.
Detta är en väldigt liten grupp i jämförelse med dom som vill göra rätt men vi måste fortfarande våga prata om denna grupp utan att rasistkortet kommer fram. Vi måste våga säga att det faktiskt finns en del människor som inte vill delta i vårt samhälle och våga ta debatten som nu SD håller gisslan med sin rasistiska politik.
Jag har alltid förespråkat att man inte ska behöva komma hit och bli svensk på det sättet att man tvingas lämna sin identitet och sin kultur bakom. Jag förstår inte vikten av att bli svensk på det sättet. Man kan ju fortfarande vara indier och hindu men bo i Sverige och delta i svenska traditioner och seder ändå. Jag förstår inte SD:s resonemang om att det ena måste utesluta det andra. Vi är en stor värld och lever i ett litet Sverige. Det ligger i vårt intresse att vi har mångkulturella kontakter både från vårt eget land och utanför.
Men sen är det viktigt att man som blivande svensk medborgare har ett intresse av att göra rätt för sig, lära sig språket och bidra med det man kan. Vikten av att jobba sig in i systemet borde vara av högt intresse.
Om jag faktiskt ska säga något positivt om Sverige, som man är dålig på att göra, så uppskattar jag faktiskt Sverige på många sätt. Då jag bott i Italien och tagit del av ett förfallet system så uppskattar jag välfärden som funnits hittills, jag uppskattar att jag aldrig kommer att svälta ihjäl och att jag har rinnande vatten i kranen och tak över huvudet. Jag uppskattar att vi har demokrati och kan leva som fria människor. Jag uppskattar jämställdheten som jag kan ta del av som kvinna. Jag uppskattar t om politiken som jämfört med Danmark och Finland och andra europiska länder. fortfarande står ganska enade mot rasism. Jag uppskattar att ingen i stora drag faktiskt är fientligt inställda mot invandringen. Jag uppskattar alla svenska män och kvinnor som dagligen står upp för oss, debatterar för oss och ger sig ut i kamp på gatorna för oss. Jag uppskattar att jag är fri att vara den jag är!
Jag tror inte att man måste gå i kyrkan för att ta del av Sverige men jag tror inte heller att man ska tvinga sina barn att inte delta i lucia om dom vill. Barn är barn och ska inte påtvingas massa saker som vi vuxna väljer att tro på eller inte tro på oavsett om det är politiskt eller religiöst. Våra barn måste integreras för att få en chans här i Sverige och en chans till lika rätt i livet som svenska barn.
Vi är rädda som föräldrar. Rädda att inte känna igen oss i våra barn. Rädda att dom ska tappa sin identitet och kultur. Jag förstår den rädslan. Alla vill kunna identifiera sig med sin barn och att barnen inte ska glömma vem dom är och vart dom kom ifrån. Men om vi gör vårt bästa för att ge dem det hemma och samhället ger dem möjligheterna dom behöver för att delta i Sverige så kan dom bara få det bästa från två världar.
Min största önskan är att mina barn en dag ska kunna känna sig mer hemma här än vad jag någonsin gjort. Jag vill att dom ska känna sig som en del av detta land. Att dom respekteras för dom svenska medborgarna som dom faktiskt är!
När systemet och diskrimineringspolitik står emellan oss och våra rättigheter i Sverige då ska vi bekämpa det i allra högsta grad. Men när det är vi själva som står emellan våra rättigheter och möjligheten att komma in i Sverige så är det enbart djupt beklagligt.
Varför ska vissa har mera och andra mindre?
Till Alessias födelsedag önskade vi oss inga presenter utan föredrog att alla satte in en slant till någon organisation som arbetade med barn. Så till Alessias ära så kan nu en hel skolklass i ett u-land äta lunch i en månad, två barn har fått ett födelsebevis genom plan, ett sjukt barn fick en upplevelse och fick komma ut från sjukhuset och göra något kul och min unicef-insamling fick 200 kr. Tack snälla vänner och familj för att ni är med och bidrar till dom behövande.
Hej!
Är lite dålig på att uppdatera just nu och gör nog fler uppdateringar
på facebook, så om ni vill kika in så finns min länk på sidan.
Välkomna!
Gästblogging och delade texter
Häromdagen skrev en tjej till mig och frågade om jag ville analysera en text
som hon hade skrivit!
Väldigt smickrande att hon ansåg att jag var en person som hade
erfarenhet och kunnighet nog att göra detta.
Texten var fantastisk och jag vill att ni ska veta att ni när som
helst kan skriva till mig och dela viktiga saker här.
Jag lägger gärna upp era texter!
Gästbloggare är välkomna.
Här kommer min kära vän Meltems text:
I was sitting on the train on the way to go home. i saw a boy entering i did understand he was blind from the stick he was holding. i looked at him i looked at his clothes i looked at his eyes.. i suddenly saw myself inside him and thinking myself behing in his place. was i sad for him? i am not sure. i suddenly closed my eyes in the darkness i saw just one colour and the light was gone. my eyes moved to find the light. i know if i opened my eyes just some more i would see the light. i knew i could see so i really didnt think about it so deep. this eyes i just had was suddenly so important for me. but for someone who cant see was it important for him? was he searching for the light? or did he find it already? was he greatful? just like me when i realized the value of my eyes. just a moment of reflecting of this situetion he is in. if he cant see me.. if he cant see how im dressed if im a girl or man what skin colour i had where i would come from.. if i had new clothes or the brand new phone.. if i had long hair or short.. really.. suddenly nothing did matter... maybe was he just lucky to be away from all this press from media and people ..how we would wear and look like etc. maybe he was in another world where he had his own light.. what would it matter if i had eyes and in the same time effected by others, other things then was i really blind or not? well i guess i would have been blind even if i had eyes that could see.. yepp thats the state of the people the human being, being ungreatful and so easy to judge so easy to hate so easy... is it really so hard... so hard to be human?.. what creatures are we? its all on our hands on our will and power. its in the heart …you just have to find the light. Just be greatful and patient will surely come after it. trust me.. be greatful
Nya tider - Nya strider
Nya tider - Nya strider
Vi lever i ett i-land och lever därmed i en röra av i-lands problem. Jag förstår det. Eller snarare jag måste försonas med det. Vi lever i ett i-land och jag har förstått det genom att inse att vi inte orkar engagera oss i viktiga saker. Att vi hellre är och debatterar om djurrättigheter än människors rättigheter Missförstå mig inte. Jag tycker att djurrättigheter ska stå ...som första punkt precis som barnrättigheter, mänskliga rättigheter och kvinnodebatten men i många människors världar så har det tre sistnämnda frågorna halkat ner så långt på intresselistan att man knappt vet att dessa problem finns.
Jag förstår även att jag bor i ett i-land när jag inser att familjebanden i Sverige är så pass svaga att dom inte ens överlever facebook. I ett annat land hade vi kanske bott grannar, våra barn hade lekt, vi hade lånat socker av varandra istället för att stjäla varandras mjöl. Vi hade slutit upp vid varandras sida när det var svårt och inte vänt bort blicken i hopp om att inte se i våra nära och käras ögon att dom behöver hjälp.
Jag inser att jag lever i en enormt ytligt och respektlöst samhälle när jag står på plattformen i T-centralen och är på väg hem från en träff med en vän som inte ens behagade att dyka upp eller ens tala om för mig att jag skulle bli lämnad där ensam och undrandes över vad som hände.. Och inte bara det, lämnas oroligt över att något hade hänt min vän som aldrig dök upp!
Jag inser att faktumet att vi nu har spillrans nya telefoner och är delaktiga i en ny teknikvärld gör att vi sköter våra relationer och våra kontakter genom iphones istället för att slinka in på en spontan fika och titta varandra i ögonen över ett förtroligt samtal. Något som jag personligen hellre ser fram emot istället för att sitta hemma och knappa på en dator för att få fram på Facebook vad som försiggår i mina vänners liv.
Sitter ofta och undrar varför jag drar mig till folk som har det svårt eller som har haft det svårt och inser att det kanske är just därför för att jag vet att vi som mött motstånd i livet sätter saker och ting i helt olika perspektiv till skillnad från dem som bara flyter fram på bananskal.
Vi skulle aldrig reagera med tusen upprörda känslor över att "fel låt" vann melodifestivalen. Vi skulle inte vara inne i fem timmar och debattera om paradise hotel utan om vi var inne och debatterade för något så skulle det var något som berörde alla världens hörn och dess folk.
Inte heller är mina vänskaper med människor som skapat sig styrka och klokhet längs livets väg så sköra att en lätt vind skulle kunna svepa in och dra ner allt vi byggt, på två sekunder. Mina vänskaper med ytliga människor har sällan varat och inte längre finns dom människorna ens kvar i mitt liv.
I-lands problem! Som jag önskat att jag kunde gå omkring och bry mig om i-landsproblem!
Att jag kunde gå ut i samhället och vara förbannat på att tjejen på espresso-café gjorde mitt kaffe för svagt istället för att gå ut och vara orolig för att någon jäkla idiot ska fälla en korkad kommentar i brist på annat.
Att jag skulle oroa mig för vilken dansliga min dotter ska delta i och inte om hon kommer att hamna i en skola i framtiden där lärarna suger och eleverna mobbas och slåss för att respekten i samhället har flugit sin kos.
Jag gick med i facebook för att göra skillnad och igår funderade jag på att gå ut för att jag tror inte att mina budskap går fram då man istället för att lyssna på mitt budskap och lära känna mig, väljer att från vissa håll använda facebook som ett forum för att rasera relationer och skapa dramatik.
Men kanske är det just därför jag ska vara kvar och skriva!
För att försöka få människor att inse att det finns så mycket i världen som är så mycket större än oss själva!
Vi lägger mycket fokus på oss, vårt ego, men världen har inte tid att vänta på vår egoism och våra ytligheter.
Världen kan inte sättas på paus och stå tillbaka medan vi spenderar dyrbar tid med att lalla runt med en gåva stor nog att göra skillnad.
Jag vet, våran ork räcker inte längre än till att trycka på like-knappen när den där söta bilden på den mest ytliga saken kommer upp på tidslinjen hos andra. Våran ork verkar inte heller räcka längre än till att bry sig om saker som ligger på två centimeters avstånd från oss.
Men tydligen är jag en sån människa som orkar bry mig. Som orkar delta i debatter för att göra små förändringar sakta men säkert. Tydligen är jag en sådan som orkar sitta och skriva hela nätterna i tron om att jag påverkar folk. Tydligen är jag en sådan som lägger ner mycket gratis tid för att göra volontärarbeten som kanske slutligen räddar någon själ.
Och tydligen behöver Sverige och världen såna som jag när många andra ger upp. Så jag får väl orka lite till....
Nelson Mandela
THE STORY OF A BLACK HUMAN BEING
När vi pratar om den svarta mannen, den svarta kvinnan, det svarta barnet, det svarta folket från Afrika, så pratar vi oftast om dem i samband med slaveriet och i samband med misär, krig och fattigdom. Vi pratar om det förtryck dom utsatts för som om det vore ett passerat stadie och som om det inte är något att gnälla över nu! Men den svarta människans misär är långt ifrån över och förtrycket som dessa människor sitter under ser ut som något som aldrig kommer att få ett slut. Det europeiska förtrycket är inte avslutat utan har nu även fått sällskap av både judiska länder, muslimska länder och till en viss gräns även asiatiska länder. Det är förmågan att fortfarande betrakta svarta människor som boskap, materiella ting och som livegna, som utan rätt ska tas tillvara av andra raser. Dom ska tas till vara i form av barnsoldater som ska vakta europeiska intressen som olja och diamanter. Dom ska tas tillvara som slavar i Saudarabien som man kan tömma på kroppsdelar när någon rik shejk saknar sina. Dom ska tas tillvara som ett slagpåsar i Israel och användas till den hämnd som man aldrig riktigt fick mot tyskarna.
Även här kommer dom väl tillhands nu när ekonomin inte är detsamma och missnöjet växer ikapp med vårat inre hat. Då är det jätteskönt att peka ut dessa människor som orsak för att klimatet förändras för enligt Sverigedemokraterna så borde vi minska på svarta människor för att dom drar till sig värme, vilket i sin tur kanske leder till naturkatastrofer i Sverige framöver...eehh. Dessutom kan vi sitta och klaga på alla somalier som kommer hit och lever på bidrag. VÅRA bidrag dessutom. Bidragen som gjorde att vi själva kunde sitta hemma och tillverka barn, supa, plugga tills vi blev 40 och allmänt klia oss i arslet. Fan ta somalierna som kommit och gjort detta omöjligt för oss som varit med och byggt upp Sverige. Säger unga människor som inte bidragit med en spik i bygget.
Det är kul att vi alltid dömer ut afrikaner som analfabeter och glömmer att den generationen knappt finns kvar då vi oftast talar om dom äldre människorna som kommit hit och glömmer att den yngre generationer faktiskt både utbildar sig och högutbildar sig ,men det är kanske svårt att se när dom flesta målmedvetna och flitiga svarta sitter och kör taxi, städar eller jobbar inom vården.
Kanske skulle vi ha samma diskrimineringslagar och samma möjligheter som i USA, Kanada och England så att det enda som skilde dom framgångsrika åt från dom andra skulle vara målmedvetenhet och ambition och inte efternamn och hudfärg. Ja dom är kanske också som länder långt ifrån exemplariska men om du läser om synen på somalier i Kanada och synen på somalier här så är det som dag och natt. Och bakom ligger inte olika typer av somalier utan bakom ligger olika typer av bemötning och olika typer av möjligheter att få komma in i samhället och bli accepterade.
Men men, varför tjata om det när man kan lägga ut ett par artiklar om gruppvåldtäkter och intelligenstester på afrikaner för att döma ut en hel kontinent medan ett modernt slaveri försiggår världen runt. Varför inte fortsätta att klaga på alla miljoner afrikaner som flyr sina hemländer i panik och fortsätta att leva i total förnekelse om att vi från början var dom som begick en av dom mest brutala övergreppen genom tiderna på dessa människor och dessutom... I DERAS LÄNDER eller genom olaglig import av människor mot deras vilja!
Nej fy... Kan inte ens föreställa mig hur det är att vara afrikan i dagens värld och inte heller hur det kunde ha varit om människor som Nelson Mandela, Malcom X, och Martin Luther King inte funnits. Tack vare dessa människor så är världen en relativt bättre plats för mörkhyade idag men den är långt ifrån exemplarisk på något sätt!
Jag härstammar inte från Afrika och har inte flytt från dom hemska förhållanden som många gör. Inte heller har jag ett afrikanskt-klingande namn men jag är mörkhyad och har oftast tagits för afrikan och vet vad det kan innebära att ha "fel" hudfärg. Men detta inlägg är tillägnat alla mina vänner och mina fd relationer med afrikanskt ursprung som jag vet många gånger fått lida för deras färg, ursprung och kultur.
Idag hyllar vi en man som med all säkerhet har haft stor betydelse i deras liv. Idag hyllar vi en man som släppt loss många människor från kedjorna deras händer en gång varit fast i. Idag hyllar vi Nelson Mandela - En sann människorättkämpe som har haft en stor inverkan på hur livet ser ut idag för många många människor. Svarta som vita!
Människan
Facebook- Debatt
Debatt på facebook!
Världens bästa debatt. Jag och några tjejer satt och debatterade mot en kille som vi trodde var Sverigedemokrat eller rasist pga hans uttalande. Men Samira upptäckte tillslut att mannen var svensk konvertit till islam. Det här var det sjukaste jag varit med om och tro mig, jag har varit med om en hel del sjuka saker denna vecka! Har fått mig ett gott skratt och inser att det finns en bra massa förbannade idioter i världen. När en människa som anser sig ha konverterat till islam sitter och delar saker från nazistiska hemsidor då måste man lida av grov schizofreni. Hahahahaha!
Detta skrev jag som slutord i debatten:
Ja tjejer nu har jag äntligen återhämtat mig från en hel timmes av att ligga och asgarva på golvet. Yvonne jag kommer med chockerande nyheter! Den du valt att anmäla är en svensk man som har konverterat till islam och ingen nazist eller Sverigedemokrat som vi alla gissade. Min vän Samira fann detta på hans facebook.
"Kristian Gullinger Jag var anhängare till SDU. Men intresset svalna och när jag idag är muslim så ska man som Muslim inte tillhöra några extrema politiska organisationer. Båda sidor går emot Islams syn. Tyvärr går muslimska ungdomar med i deras våldståg när det är demonstrationer nånstans mot SD, SvP. Vilket ger dålig reklam för invandrare och Muslimer. En sådan muslim är en förrädare enligt mitt tycke. Det är ju något att ta upp på fredags khutban"
Min fråga är då till Kristian hur han som delar hatpropaganda från fria tider, länkar till en facebooksida som heter "utvisa alla kriminella invandrare" där hatkommentarerna haglar och drar människor över en kam, hur han definierar en "förrädare" när han själv länkar till islamfoobiska hemsidor. Jag har bara en sak att säga till dig min vän. Du är lika lite muslim som jag är ett flygande tefat och om du på något sätt har lyckats övertyga dig själv om att du är muslim så kan jag bara säga en sak: May Allah have mercy on your soul
Motivation
Nä kära vänner! Nu är det dags att ge sig själv en fet spark i häcken och sluta klaga på allt man borde göra! Är ni också omotiverade så kan vi kämpa tillsammans. Har bestämt mig för att sätta upp minst ett mål om dagen och göra en lista på vad jag behöver fokusera på. Om ni vill vara med så kan vi dela våra mål och peppa varandra och motivera varandra längs vägen.
Min stora mål är dessa:
1. Vara utomhus MYCKET mera. Kan gå veckor utan att jag får ordenligt med frisk luft.
2. Promenera minst tre ggr i veckan.
3. Gå på gymmet minst tre ggr i veckan.
4. Inte äta skitmat (socker, chips, för mycket kolhydratet osv).
5. Aktivera mig och barnen mera. Ägna mer kvalitetstid med dem.
6. Ägna mindre tid på sociala medier.
7. Skapa ett CV (borde gjort det för flera månader sedan)
8. Få sömnrutiner, har grova sömnproblem = löser många av ovanstående problem.
9. Försöka utbilda mig som personlig tränare
10. Lägga upp ett bra sparande så fort jag börjat jobba igen
Ska försöka lägga upp ett litet mål per dag. Exempelvis: en promenad, ta tag i pappersarbete osv.... Gör det med mig ni med om ni vill .)???
