Konsten att mixa det konservativa med modernt

 
Jag undrar ofta varför det alltid är så att det ena måste utelsuta det andra?
Varför man måste förlora något för att få något?
Eller lämna saker bakom för att kunna blicka framåt?
 
Varför kan man inte bara ta de bästa från förr och mixa in det härliga med nutiden?
 
Får ofta gillringar och pikar för min roll hemma.
Trots att jag även har ett jobb så är min roll hemma ganska lik den klassika hemmfruns.
Jag är den som städar, diskar, tvättar och lagar mat.
Min man tar på sig att fixa med bilar, karriärsrollen och "mansgörat".
Och varför ska vi inte kunna dela upp det så om vi nu trivs i våra roller?
 
Det är väldigt svårt att förklara för folk idag att man faktiskt trivs med dom
gammeldagsa och stereotypiska rollerna. Svårt att förklara att man älskar
att vara hemma med sina barn och inte har ett dugg intresse av att göra en
superkarriär som innebär att man är borta från hemmet 22 timmar av 24.
Det är liksom lite tabu och säga så 2013 i Sverige.
 
Problemet är att jag är en missförstådd kvinna på många sätt!
Jag gissar att ungefär 99% av dem som inte känner oss antar att
jag vunnit på lotto och gått och gift mig med en rik syrian som med sina
två företag bara kastar guld och diamanter efter mig.
Men faktum är att jag är självförsörjd till 110% och du finner varken hus,
bil, eller lån i min mans namn utan jag äger allting.
Knappt en tråd jag bär är något som är köpt av någon annan än mig själv.
 
Jag har slitit hårt sen jag var femton år och jag känner att jag kan unna
mig själv att vara hemma och se mina barn växa upp.
Inte sagt att jag inte vill jobba mer men jag har gått ner i tid sen mina barn kom.
Har varken tiden, orken eller lusten att jobba 10-12 timmar om dagen som
jag gjorde förr och komma hem och pussa mina barn godnatt utan att ha sett dem.
 
Jag har ingen lista som ligger och dammar i någon garderob hemma
där det står att jag borde hinna med ett x-antal punkter innan jag är fyrtio.
Har redan gjort det som många lägger på sin livsviktiga lista.
 
Men fortfarande är det förbannat svårt att få folk att förstå att mina val
är till 100% självvalda utan att dra min livs historia.
Det räcker inte med att säga: Jag tycker om att vara hemma och göra hemma-sysslor.
Inte utan att det ska spekaluras om hurvida det är min man från mellanöstern
som tvingat på mig rollen som hemmafru eller om det verkligen är jag som vill vara hemma.
Att ha en man från mellanöstern och leva som vi gör är som bäddat för att folk ska
nicka medlidande och tro att man är förtryckt!
 
Samtidigt är det lätt att få småpikar från dom riktigt konservativa mammorna
som tror att man sållar sig till dom moderna I DON´T GIVE A FUCK-mammorna
bara för att man tränar, är mån om sitt utseende och inte alltid går i mjukis.
(Även om dom dras på allt oftare).
 
Så där står man i mitten, mellan stenåldersgruppen och 2013-gruppen
och tycker man har fått det bästa från båda världarna.
Men likförbannat har man i nutid inte rätt att vara lycklig med sina val
utan man är ständigt ett mål för kritik och människor som ska
envisas med att man ska passa in i vissa mallar som kvinna!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0