opengates.blogg.se

Jag tror är en otrolig bra människokännare och en väldigt dålig "låtsas som ingenting" människa.

Det är förmodligen därför folk blir lite obekväma och börjar vrida på sig lite

när dom är i mitt sällskap.

 

Det går inte att vara falsk, kasta ut massor av lögner eller smyga iväg

och sticka huvudet i sanden så länge man är i en seriös relation eller vänskap med mig.

 

Det finns ingenting värre än att sitta på läktaren och se personer som man

avgudar agera dörrmattor åt sina vänner och familj.

Att se hur dom ursäktar varje felsteg personerna gör för att

lyckas hålla det höga antalet vänner på sin face-book och instagram.

 

Det är inte förvånande att människor är så falska nuförtiden för

det är sällan man behöver stå till svars för sina egna handlingar.

 

Jag har en låg smärttröskel när det kommer till svek och väntar fortfarande

på att få konfrontera min älskade brudtärna som bara promenerade ut ur

mitt liv två månader efter bröllopet.

Utan förklaring, utan ett hej då och med en arrogans som jag fortfarande

irriterar mig på tre år efter.

 

Jag antar att många som klivit in i mitt liv förväntar sig att kunna bete

sig på samma sätt som dom kan bete sig mot sina andra konflikträdda vänner.

Det är först när dom blir ifrågasatta när dom avbokar var och varannan träff för

att killen plötsligt är tillgänglig eller när dom, knappt hör av sig på flera veckor,

som dom inser att deras rövarhistorier inte går igenom.

 

Och det är beklagligt att folk inte går in med inställningen att ge

varenda relation som dom deltar i, det allra allra bästa av dem själva.

Att man går in med inställningen att det är bättre att ha 100 vänner

och ge dem några procent av sin tid här och där istället för att

ha 10 vänner som man ger sitt bästa till.