opengates.blogg.se

 

 

Är uppväxt i service-branschen och har jobbat i den i snart 15 år.

Arbetade sida vid sida med min far som en gång i tiden drev

en av dom bästa italiensk/franska restaurangerna.

Kocken var fransman och den grymaste av dom alla.

Spelade ingen roll om han tillverkade bearnaisesås eller

grönpepparsås, alla såser var gjorda från grunden och stod

timmar i kastrullen för att nå perfektion.

Gammal mat kastade på en gång, ingenting återanvändes, städningen

var noggrann och gjordes minst två ggr om dagen.

Servicen var top notch och under 28 års tid kom samma

familjer om och om igen tills dom slutligen blev som en del av vår familj.

 

Jag älskade att jobba där.

Det var inte alls likt ett jobb utan det kändes mer som att man

gick till ett hem där man umgicks med familj och vänner.

 

Nuförtiden så känns det som att det dragits en skam över vår bransch.

Inte enbart över restaurangbranschen utan över hela servicebranschen.

Det är för lätt att starta upp eget, för lätt att bli kock, för lätt att bli frisör,

för lätt att bli make-up artist eller att överhuvudtaget få in en fot i

en bransch som är så viktigt.

 

I varje hörn öppnas det en restaurang och kvalitén på ställen

går från dålig till sämre.

Vi har snart inte ett enda ställe där det är värt att sätta sin fot på

där jag bor och då är vi trots allt en stor ort som ligger 10 min från storstan.

 

Du kan slå dig ner vid ett bord och få en rå entrecote likaväl som

att du kan gå och fixa naglarna för 750:- för att dom sedan ska ramla

av eller gå sönder en halv vecka efter.

Vet inte heller hur många gånger mina vänner kommit från frisören

med sina hår helt förstörda.

Fel färg, dålig klippning, en som t om fick sitt hårt bortbränt.

Ögonbrynsfärgning som slutat med kolsvart färg för att min väninna

blev bortglömd, inte så roligt när man själv är knallblond.

 

Och till råga på att du ska få ett dåligt arbete gjort,så du ska även

få ett bemötande som är under all kritik.

Kaxiga brudar med fem kg spackel som tar emot dig i

salongen med ett grinande face som säger att dom inte ens vill ha dig där.

Servitörer som är trötta på livet som låter dig bli sittandes med

din meny i 30 minuter för att dom är upptagna med sina mobiler.

Tråkiga kassörer som knappt säger hej när du packar upp dina varor

och snorkiga klädbutiksägare som inte ens ger dig ett leende när

du kliver in i butiken.

 

Synd att se en sådan gammal och fin bransch gå till spillo.

En bransch som man förr i tiden värnade om och tog stolthet i

att få arbeta med är nu dragen genom skit och smuts!