Best friends of mine...
Jag brukade aldrig lägga någon större vikt på vänner när jag var yngre.
Kanske för att jag oftast var bästa vän med personen som jag hade ett
förhållande med och för att mina kompisrelationer har varit någon av en upp och ner-värld.
Inte heller brukade jag anse att vänner ens skulle komma i närheten av
samhörigheten man borde känna till sin familj.
Inte förrän jag träffade dom vännerna jag har nu.
Inte förrän jag ingick i denna fantastiska relation som jag har till vår
lilla sammansvetsade grupp som tycks vara en grupp som kommer att bestå livet ut.
Att få vara i en grupp...eller familj som dom kommit att bli...som
inte dömer en för vad man sysslar med, som inte nedvärderar en pga
att man tillhör en annan färgskala, som inte visar sig överlägsna på något vis,
och som alltid alltid alltid tar fram den allra bästa ur en.
Att få vara i en sådan grupp är obeskrivligt!
Ingenting som kommit i vår väg har rubbat dom starka banden vi har.
Inte faktumet att vissa av oss är singlar och andra inte.
Inte faktumet att jag har barn och dom andra ej.
Inte faktumet att vi har olika karriärer.
Inte faktumet att vi har helt olika personligheter.
Inte faktumet att vi har olika kulturer.
Vi delar våra erfarenheter istället för att använda dem som vapen.
Vi styrker varandras svagheter och ser våra olikheter som
ett sätt att utvecklas och lära oss något istället för något hinder.
Varför jag kallar mina vänner för familj är för att dom alltid är med och delar mitt liv.
Oavsett om livet innehåller sorg, problem, lycka, glädje, framgång eller nedgång.
Och det mest fantastiska med dem är hur dom är med och upplever mina barns uppväxt.
Det har aldrig betytt något att dom själva inte har barn ännu.
Dom har funnits vid Zarahs sida enda sedan hon var nyfödd.
Från BB till Kolmården, kalas, dop, äventyr och andra upplevelser.
Och trots att mitt liv blivit begränsat sedan barnen kom och jag
inte alltid kan träffas och finnas till som förr så tar dom sig hem till
oss för att umgås och låter sig inte skrämmas bort av allt skrik och
min ständigt griniga och beklagande uppsyn pga tröttheten.
När livet ibland blir tufft och orken inte alltid räcker till så är
det mina vänner som sluter upp sig vid min sida för att
bära mig och mina bördor på deras axlar.
Det är dom som spenderar timmar och tid med att lyssna
på all skit jag måste få ur mig och som aldrig någonsin tröttnar eller ger upp.
John som är min äldsta vän, har funnits vid min sida likt en bror i över 15 år.
Det jag uppskattar mest med våran relation är att den är rak och ärlig
och väldigt okomplicerad.
Christine är också rak och säger alltid vad hon tycker och känner.
Det jag verkligen älskar med henne är att hon lägger otroligt mycket
engagemang i sina vänskapsrelationer och är en som alltid
lägger saker på minnet.
Hon glömmer varken födelsedagar, viktiga händelser eller ens mina tandläkarbesök :)
Inte heller låter hon långa avstånd hindra henne från att vara den
bästa vän hon någonsin kan bli.
Maria, mina barns gudmor, och många gånger deras kärleksfulla extra-mamma.
Gud vet vad jag skulle varit eller vad jag skulle gjort utan hennes stöd.
Jag tror aldrig jag har mött en sådan osjälvisk och kärleksfull
människa som henne!
Det finns verkligen inga begränsningar för vad hon har gjort för oss som familj.
Sudath, min landsman och generösa vän!
Om ni bara visste hur han har vridit sig ut och in för att hjälpa mig
med mitt sökande efter min mamma i Sri-Lanka.
Hur han har engagerat människor i sökandet, vart nere själv och
letat, tagit mig till buddhistiska tempel och fester så att jag kan knyta kontakter.
En mer givmild och genomgod människa får man fiska länge efter.
Sist men verkligen inte minst så måste jag komplimetera min
nyfunna vän Samira!
Vi har inte hunnit ses så många gånger eller känt varandra länge men hennes ständiga intresse
för mig och barnen är bedårande och hennes många gånger underbara
feed-back på livet, bloggen och min karaktär, skänker en enorm styrka.
Alla kommentarer som ständigt lyser upp min tillvaro är oersättliga!
Så kära läsare!
När jag säger att jag är rik så är pengar det sista jag tänker på.
Jag är en mycket förmögen kvinna för att jag har dessa vänner!
Dessa stöttepelare, själsfränder och familjemedlemmar.
När vi talar om familj så tänker vi instinktivt på föräldrar,
syskon, släktingar och ingifta medlemmar.
När jag talar om familj så talar jag om människor som
bygger upp dig när andra försöker krossa dig.
Jag talar om människor som ger dig ett värde när du känner dig värdelös.
Jag talar om människor som tar fram det allra allra bästa ur dig
och får dig att känna dig trygg, säker och lycklig i den karaktär du är!
Så när jag talar om familj så talar jag först och främst om
dessa fem underbara personer i mitt liv....mina vänner!
Kommentarer
Trackback
