Systrar o Systrar

Det finns inget fulare än kvinnohat som kommer från kvinnor själva.
Det grymma hatet som oftast baseras på avundsjuka och svartsjuka
och som gör att allt sunt förnuft flyger sin kos hos oss kvinnor.
 
Ska jag vara ärlig så har jag mött mycket mer motstånd och mycket mer mothugg
från kvinnor än från män.
Ibland har dom bittra kommentarerna och pikarna från kvinnor
syrat igenom så hårt att dom nästan tagit knäcken på många jag känner, inklusive mig själv.
 
Jag har varit relativt skonad från manshatet alla talar om.
Mycket för att jag alltid varit väldigt noga med att sätta tydliga
gränser och regler på hur jag vill bli bemött och behandlad.
Kanske var gränserna mer flummiga när man var ung men en
dyrbar lärdom i tidig ålder gjorde att jag lärde mig att män i allmänhet
behöver tydliga signaler på vad som är okej och inte.
 
Däremot tycker jag att jag alltför ofta blivit mer sviken av mina kvinnliga vänner.
Att jag alltför ofta blivit mött med dålig attityd och nonchalans från
kvinnor över lag och det är till min besvikelse hur jag ser att
kvinnor allt oftare behandlar varandra dåligt.
 
Ju fattigare länderna är ju mer håller kvinnorna ihop men
i moderna miljöer och i-länderna så går kvinnan
snabbt från att vara en förbundsvante till att vara en fiende.
 
Det inre börjar helt plötsligt konkurreras ut av det yttre och
jakten på perfektion blir till ett krig där man ska gå över lik för att nå sitt mål.
Och att liken är kvinnor gör det bara mer beklagligt!
 
Vi borde vara systrar!
Stå allierade i denna mansdominerade värld där alltför
många män har fått inta scenen med oss som bakgrundsdansare.
 
Jag säger inte att vi ska rikta vårat hat mot männen, absolut inte!
I en perfekt feministiskt värld så efterfrågar vi jämställdhet och
inte ett tredje världskrig mot mansvärlden.
 
Vad vi dock måste göra är att rikta bort hatet mot varandra.
Att sätta fokus på ordet syster är nu viktigare än någonsin när
kvinnan i Sverige verkar hålla på att gå under totalt.
Psykiska sjukdomar förgiftar våra vuxna hjärnor och
var och varannan ung tjej vill ta livet av sig!
 
Jag frågar mig själv...
Är lösningen till detta offentliga bloggkrig mellan Sveriges största
kvinnliga bloggerskor?
Är lösningen att visa hur kända kvinnliga förebilder i media och tv
sitter och skryter om hur dom erövrat andra kvinnors män?
Är lösningen att sitta och nät-hata unga tjejer så hårt
så att den enda utväg dom ser är i snaran dom hängt i trädet utanför?
Ligger lösningen i att visa ständiga program om hur vi kvinnor
catfajtas och munfajtas för att trycka ner varandra så mycket som möjligt?
Ska kända journalister och skribenter få starta en hetsjakt
på alla kvinnor som inte passar in i mallen på hur en kvinna ska se ut i deras ögon?
Oavsett om det är stereotypen hemmafrun, feministen eller idealkvinnan.
 
Jag ser ingen utväg för kvinnan längre om kvinnan själv lägger
mer fokus på att se fiender istället för allierade.
 
Varför låta något som en gång i tiden var kvinnans starkaste vapen gå förlorat
för att vi av någon konstig anledning vill förvandlas till män?
 
We are not meant to make war!
We ar meant to make love.....
 
 

Konsten att mixa det konservativa med modernt

 
Jag undrar ofta varför det alltid är så att det ena måste utelsuta det andra?
Varför man måste förlora något för att få något?
Eller lämna saker bakom för att kunna blicka framåt?
 
Varför kan man inte bara ta de bästa från förr och mixa in det härliga med nutiden?
 
Får ofta gillringar och pikar för min roll hemma.
Trots att jag även har ett jobb så är min roll hemma ganska lik den klassika hemmfruns.
Jag är den som städar, diskar, tvättar och lagar mat.
Min man tar på sig att fixa med bilar, karriärsrollen och "mansgörat".
Och varför ska vi inte kunna dela upp det så om vi nu trivs i våra roller?
 
Det är väldigt svårt att förklara för folk idag att man faktiskt trivs med dom
gammeldagsa och stereotypiska rollerna. Svårt att förklara att man älskar
att vara hemma med sina barn och inte har ett dugg intresse av att göra en
superkarriär som innebär att man är borta från hemmet 22 timmar av 24.
Det är liksom lite tabu och säga så 2013 i Sverige.
 
Problemet är att jag är en missförstådd kvinna på många sätt!
Jag gissar att ungefär 99% av dem som inte känner oss antar att
jag vunnit på lotto och gått och gift mig med en rik syrian som med sina
två företag bara kastar guld och diamanter efter mig.
Men faktum är att jag är självförsörjd till 110% och du finner varken hus,
bil, eller lån i min mans namn utan jag äger allting.
Knappt en tråd jag bär är något som är köpt av någon annan än mig själv.
 
Jag har slitit hårt sen jag var femton år och jag känner att jag kan unna
mig själv att vara hemma och se mina barn växa upp.
Inte sagt att jag inte vill jobba mer men jag har gått ner i tid sen mina barn kom.
Har varken tiden, orken eller lusten att jobba 10-12 timmar om dagen som
jag gjorde förr och komma hem och pussa mina barn godnatt utan att ha sett dem.
 
Jag har ingen lista som ligger och dammar i någon garderob hemma
där det står att jag borde hinna med ett x-antal punkter innan jag är fyrtio.
Har redan gjort det som många lägger på sin livsviktiga lista.
 
Men fortfarande är det förbannat svårt att få folk att förstå att mina val
är till 100% självvalda utan att dra min livs historia.
Det räcker inte med att säga: Jag tycker om att vara hemma och göra hemma-sysslor.
Inte utan att det ska spekaluras om hurvida det är min man från mellanöstern
som tvingat på mig rollen som hemmafru eller om det verkligen är jag som vill vara hemma.
Att ha en man från mellanöstern och leva som vi gör är som bäddat för att folk ska
nicka medlidande och tro att man är förtryckt!
 
Samtidigt är det lätt att få småpikar från dom riktigt konservativa mammorna
som tror att man sållar sig till dom moderna I DON´T GIVE A FUCK-mammorna
bara för att man tränar, är mån om sitt utseende och inte alltid går i mjukis.
(Även om dom dras på allt oftare).
 
Så där står man i mitten, mellan stenåldersgruppen och 2013-gruppen
och tycker man har fått det bästa från båda världarna.
Men likförbannat har man i nutid inte rätt att vara lycklig med sina val
utan man är ständigt ett mål för kritik och människor som ska
envisas med att man ska passa in i vissa mallar som kvinna!
 

Varning för inkorrekt blogginlägg

Skaffade ganska nyligen face-book av anledningen till att jag ville få
fart på bloggen och sprida mina budskap till ett större antal läsare.
 
Och under den tiden som jag har haft face-book har jag snurrat runt
för att kolla vad folk har delat för saker.
Och en av mest delade sakerna har b la varit det uppmärksammade
våldtäktsfallet där 6 killar våldtagit en tjej och blivit friade.
 
I just detta fall så känner jag att flickan gick ett hemskt öde till mötes
och oavsett vad jag egentligen vet så känns det hemskt att läsa om detta.
 
Men här kommer också en reflektion på våldtäkter för övrigt som kanske
gör att jag tappar halva läsarantalet och att ni tappar respekten för mig osv
men jag måste faktiskt säga och skriva detta för denna blogg är en blogg
där mina sanna och uppriktiga åsikter skrivs ner och det vore fel
av mig att göra någonting annat än just det.
 
Jag känner mig kluven när jag läser om vissa våldtäktsfall.
Och varför jag gör det är för att jag har känt till för många våldtäktsfall
där kvinnan använt brottet i uppmärksamhetssyfte eller som hämnd.
 
Bara från området jag växte upp så har jag vart med om två fall där
kvinnorna nästan ödelagt två mäns liv för att få uppmärksamhet.
Som tur var så erkände i alla fall den ena kvinnan att hon ljugit men
i det andra fallet vet jag inte hur det gick.
 
I många år har jag även följt en kvinnlig journalist och skribent som ägnar sig
åt att ta upp fall där kvinnor varit skyldiga till brotten.
Med bland dessa finns fall där männen blivit av med vårdnaden för att
mamman anklagat dom för pedofili m.m och även fall där män blivit
felanklagade för övergrepp och våldtäkter.
 
Därför är jag inte en av dom som hoppar på dela-länken det första jag
gör för att jag ska visa sympati för något jag egentligen inte vet någonting om.
Vi människor har en förmåga att falla för domino-effekten.
Lägger någon upp något som är hemskt och uppmanar alla att
göra likadant så vill vi hoppa på det empatiska tåget på en gång och
delar länken fortare än solljuset tar sig fram.
Utan att egentligen inte ens ha en aning om vad vi delar eller
lägger upp på våran hemsida så att alla kan trycka på like-knappen.
Handen på hjärtat, hur många av dom som lade upp det senaste om
gruppvåldtäkten tror ni ens hade läst om detta eller visste vad det handlade om?
 
Våldtäktsfall och pedofilfall står mig nära om hjärtat eftersom jag dels
är kvinna och dessutom har två döttrar.
Skulle en man någonsin lägga sin hand på någon av dem så kan
jag garantera att den människan skulle gå ett tragiskt öde till mötes inom en väldigt kort tid.
Men eftersom jag även har en bror, en man och flera manliga bästa vänner
så har jag även en väldigt låg smärttröskel för kvinnor som kastar ut
sig anklagelser och lögner som kan vara förödande för en mans liv.
 
Det som gör mig mest förbannat är att det finns så många kvinnor därute
som har blivit våldtagna som inte vågar anmäla eller berätta om detta för
att dom är rädda att folk ska misstro dem.
Dom riktiga offren drabbas av att bara en enstaka kvinna använder
något så brutalt till att få uppmärksamhet.
Man lyckas ta fokus från dom som verkligen lider i tystnad för
att sedan rikta rampluset mot sig själv.
 
Nästa sak som får mig att se rött är när man gör en våldtäktsfråga till en
rasism och etnicitetsfråga.
När rasister och sd-sympatisörer kidnappar våldtäktsfall och håller dem som gisslan
i en oroväckande rasismsdebatt.
 
Observera att man bara använder fallen i propagandasyfte och att
rasister och högerextremister väldigt sällan är intresserade av kvinnofrågor.
Det ligger inte i deras intresse för fem öre.
Annars hade dom tagit upp alla fall och inte enbart fallen där
förövarna är invandrare och offret är svenskt.
Dom grövsta våldtäktsmännen och serievåldtäktsmännen är
fortfarande svenskar.
Jag undrar hur många som delade länken om Örebromannen och Hagamannen
när deras etnicitet kom fram?
 
Summan av kardemumman är att jag är passiv i våldtäktsfrågor tills jag
har all fakta på bordet.
Jag vägrar delta i offentlig hängning av män innan jag vet att
dom är 100% skyldiga även om jag tror att dom i många fall är det.
Jag har dock svårt för att man kastar ut våldtäktskortet mot män när
två personer gått hem fulla och en vaknat upp och inte varit medveten nog
för att tycka att hon borde ha haft sex.
Om båda är för stupfulla för att veta vad man gjort så borde båda vara lika
skyldiga eller oskyldiga.
 
Däremot är nej alltid ett nej.
Och det kan inga lagar i världen rubba på!

You better run that catwalk girls!

 
Ibland känns det som livet för en del av oss kvinnor är en
ständigt pågående catwalk.
Vi klär upp oss till max bara för att gå och köpa en liter mjölk på ica,
fixar håret för ett tandläkarbesök. hämtar upp barnen på dagis i stilettklackar
och struttar omkring med småbarn med alldeles för långa naglar och
trots 15 minusgrader så envisas vi med att gå med tunna tunna
strumpbyxor med kort kort och tigga om en urinvägsinfektion.
 
Vi passerar andra människor av kvinnligt kön och lägger näsan
i vädret och låtsas att vi inte ser dem men stöter vi på
en annan kvinnlig varelse som även råkar ser väldigt bra ut
så är det lätt att man gärna målar upp en bild att kvinnan i fråga
är en bitch eller en ytligt bimbo som bara tänker på sitt utseende.
Vill inte gärna intala oss att kvinnan i fråga skulle kunna vara en
attraktiv människa som dessutom bär på en gudomlig personlighet och
är en tia i sängen. För då kan det bli jäääävligt stressigt i våra sinnen.
 
Satt och kollade lite på Housewifes of New York imorse.
Försöker bryta av med lite ytliga saker ibland för att allting
inte alltid ska vara tungt och handla om debatter, svält och rasism.
 
Jag börjar sakta sakta inse att varenda program som baseras på kvinnor
handlar om en enda sak. Och det är hur vi ska bräcka andra kvinnor.
Du ser vuxna kvinnliga förebilder sitta i soffan, uppklädda till tänderna, tänderna
som inte ens går att röra en m.m pga alla skönhetsoperationer.
Du ser dem sitta och smutskasta varandra, kalla varandra för nedvärderande
saker och man inser att dom har ett enda mål i sikte och det är
att vara den mest brutala motståndaren som går att hitta.
 
 
Vi pratar mycket om kvinnofientlighet och när vi debatterar om detta
så sätter vi männens behandling av kvinnor i fokus.
Men hur är det med vårt eget ansvar?
Ansvaret som vi har kvinna till kvinna, syster gentemot syster?

Hijabuppropet

 
Igår bar ett x-antal kvinnor hijab eller någon typ av sjal för att stödja
kvinnor som blir utsatta för diskriminering pga sina slöjor och sjalar..
Anledningen till detta var den högravida muslimska kvinnan som
blev misshandlad i Farsta pga att hon bar en hijab,
 
Genast bombades internet med frågor och kommentarer som tyder på
att hälften av Sveriges inte har förstått vad solidaritet betyder.
På varenda blogg och på varenda krönika som tar upp denna fråga
så finner du vita västerländska män eller kvinnor som ska berätta
och förklara varför man bär sjal eller vad islam står för.
 
Man måste älska Sverige!
Vi ingenting om vår egen historia, vi vet inte ett jack shit om vår egen religion,
vi har absolut ingen aning om vem som mördade Olof Palme efter 500 år.
Vi förstår oss varken på våra unga eller gamla kvinnor.
Men vi vet allt om Islam, allt om muslimska kvinnor, allt om
krigen och våldsdåden i andra länder och anledningarna bakom dem.
Vi är experter på att slänga ut oss en massa fakta om saker vi inte har en
blekaste aning om.
Jag har studerat, jag har hört, jag känner en som har sagt, statistiken säger... osv osv osv.
Aldrig vetenskaplig fakta, sunt förnuft eller ens en uns av erfarenhet.
Sveriges forum för idioter växer allt större och bubblan av denna
otroliga vetskap vi verkar ha om allting håller sakta men säkert på att spricka.
För att istället för att plocka upp spillrorna efter alla andra, något vi
tror att vi är så bra på, så kanske vi ska plocka upp spillrorna efter
våran egen befolkning och våra egna kvinnor som snart är en utrotat
art som fallit offer för annat förtryck och press än islams.
 
Det är så typiskt vårat osolidariska land att starta en diskussioner som tar
fokus från ämnet som vi nu kämpar för.
Nämligen kvinnors rättigheter!
T om kvinnor tar bort fokuseringen på denna fråga med sina ignoranta utspel.
 
Jag vet att det finns kvinnor som är påtvingade sin hijab.
Likaväl som jag vet att det finns kvinnor som älskar sin hijab.
Frågan vi ställer oss är hurivda en hijab ger en man rättighet
att sparka ner en höggravid kvinna på en parkeringsplats?

Woman

Vi kvinnor är så otroligt oärliga om vårt ständigt fiskande efter uppmärksamhet.
Vi förnekar och förnekar och hittar på alla möjliga förklaringar till behovet
men är det inte dags att erkänna våra innersta begär.
 
Killar är så sköna på det sättet.
Dom är så rått ärliga med sina behov. Ibland lite för ärliga.
Och dom är även ärliga med varför dom införskaffar sig vissa saker.
 
Såg en man,alldaglig man,som åkte runt i en fet sportbil och vid sin
sida hade han en modell-liknande brud som förmodligen var statist till
bilen mer än hans livs största kärlek.
Utanför bilen satt en tydlig skylt där det stod:
THIS CAR GET ME LAID
 
HAHAHAHAHA!!!!
Så fräckt och kaxigt men ändå så himla ärligt!
 
Skulle gärna vilja se en silikontjej med L-kupa som gick omkring med en skylt där det stod:
- These two get me free drinks, damonds, free entrance and a loooot of attentions!
 
Men vi kvinnor skulle aldrig erkänna att vi gör saker för att få uppmärksamhet
eller att vi gör saker för andras skull och inte vår egen.
Nej nej nej... vi gör saker för vår kvinnlighets skull, för vårt självförtroendes skull,
för vårt psykes skull och för att "vi vill må bra"
 
Därför opererar vi L-kupor, sprutar in 2 kg silikon i läpparna, lägger ner
200.000 om året på hår, tränar ihjäl oss, går ut med fittkorta kjolar
på vintern och riskerar urinvägsinfektion, har urringningar så att tuttarna nästan faller
ut, står på dansgolvet med mini-kjolar som vi ständigt måste dra ner för att
baken inte ska synas, har stay-ups så att dom syns, sätter på oss genomskinliga
strumpbyxor med en 5 cms kort linne över, gör botox så att vi ser ut som katter
och använder alla sexuella idéer som vi någonsin fått från glamourtidningarna
för att imponera på varenda kille som passerar oss, går och tränar råspacklade
med håret fixat och astajta kläder, lägger ut halvporriga och utmanande bilder
på oss själva på alla nätsidor som finns, vrider halva kroppen ur led för att
få den perfekta vinkeln för fotona på instagram!
Vi gör det gör det för våran skull!
Absooooooosluuut inte för någon annans skull.
 
Vi skulle kunna ha alla dessa "foton" på oss i ett album.
Vi skulle kunna spärra alla bloggar, face-book konton och instagram
så att bara vi kan se dem för det är ju trots allt bara för VÅRAN skull vi
tar dessa foton.
Men nej, vi väljer att exponera oss för sisådär miljoner miljarder människor.
Bara för får egen skull.
 
Nej brudar... där är vi helt insiktslösa till skillnad från männen.
Jag tror inte att det handlar så mycket om att leva i förnekelse.
Make no mistake, vi kvinnor är alltför ofta mer medvetna om vad
vi gör än vad vi vill erkänna.
Vi är inte kända för att vara konspiratörer utan anledning.
Vi vet mycket väl varför vi åtar oss saker, varför vi måste framhäva
oss på vissa sätt och varför vi har vissa behov.
Vi vill bara inte erkänna det!
 
 

Feminsm - en annan typ av rasism?

 
 
 
Visst fan borde alla kvinnor vara feminister?
Jag är feminist. Feminist på det sättet att jag självklart önskar
lika rättigheter och lika värde för alla kvinnor.
 
Men på sistone, efter att ha stamplat över en och en annan feministblogg,
lyssnat på en del feminister och deras debatter, läst lite i kommentarsfälten
där många "feminister" har varit och kladdat, så börjar jag se lite skrämmande
saker och det jag ser går inte hand i hand med den feminism som jag kan relatera till.
 
Googlar runt på hijab-debatterna och finner att många feministers
kommentarer innefattar massor av rasistiska utspel mot islam.
Läser om nakenprotester utanför moskéer och bläddrar igenom
en rad av åsikter som tycks innehålla en nedlåtande ton snarare än
en feministisk solidarisk uppbackning av sina systrar i övriga länder.
Det sista muslimska/icke europeiska kvinnor vill höra är hur västerländska
feminister nedvärderar deras kultur, smutskastar deras män, bröder,fäder och söner,
gör narr av deras härkomst och allt dom representerar och står för.
Det är inte solidaritet. Det är förnedring!
 
Jag har ofta funnit mig själv i debatter mot kvinnor som anser sig vara feminister.
I debatter där jag nästan fått försvara mig mer än emot män.
Jag hinner inte ens nämna att jag tagit hela föräldrarledigheten innan jag
stämplats som förtryckt, svag, eller som ett offer som "fallit för kvinnofällan".
Det ska alltid in med övertygande argument om varför jag absolut inte
ska gå hemma mer än min man, Varför jag absolut inte ska vara den som
gillar att städa, diska och ta hand om barnen. Varför jag måste göra en karriär
för min självständighets skull.
Ändå är det jag som äger huset jag bor i, jag som kör MIN betalda bil,
jag som köpt varenda tråd som jag någonsin burit på min kropp.
Inte kvinnorna som jag debatterar med.
Men det betyder tydligen ingenting så länge som jag tar disken
oftare än min man gör.
 
För att inte nämna vissa hatkänslor som man fick höra om män
när man satt med vänstern på möten en gång i tiden.
Män är roten till allt ont!
Män är roten till mycket ont i världen, med all säkerhet 90% av all ondska.
Men hatet som utspelas mellan kvinna till kvinna kan ibland vara så
brutal att lösningen ut är självmord för många unga tjejer idag.
Eller djupa depressioner.
Att kallas för hora av en man är aldrig ok.
Men uppriktigt sagt så hör jag mer tjejer kalla varandra för dessa saker.
Många kvinnor kan fanimej inte ens respektera andra kvinnors egendom.
Dvs män! Har sett alltför många kvinnor agera familjeförstörare genom livet.
 
Så vart är vår feminism på väg?
Är det den solidariska feminismen som stödjer alla kvinnor oavsett
val av liv, val av utseende eller val av kläder, som ska regera.
Eller håller vi sakta men säkert på att  byta ut den mot en annan
typ av rasism som fördömer kvinnor som inte håller sig inom passande ramar?

RSS 2.0