opengates.blogg.se

Jag blir så förbannat när jag hör föräldrar som kommer med alla möjliga

ursäkter för att slippa vara just föräldrar.

Som att barn är deras rättighet och med det kommer inga skyldigheter.

 

Man börjar ju fundera på om en lagstiftning om vilka som ska få skaffa

barn inte skulle behöva införas för snart känns det som att vilken jubelidiot

som helst kan bli på smällen och kalla sig själv förälder.

 

Många många barn föds idag in i ett liv där dom inte är önskade.

Vissa för att dom blev till under ett fylleslag, andra för att dom skulle

användas som ett slags hot mot pappan för att han ska stanna i relationen,

en del för att man inte orkar ta sig in på arbetsmarknaden och faktiskt

av så löjliga anledningar som att man tycker att det passar in i mallen:

Hund, villa, volvo och barn.

 

Men barn är mycket mer än alla dom anledningarna.

Barn är ett livslångt åtagande, en del menar med att det

bara gäller fram till barnen är 18 och man kan kasta ut dem men

jag personligen kommer att se efter mina barn helhjärtat oavsett

om dom är 4 eller 44 år.

 

Jag vet att karriär och status är viktigt för föräldrar i dagens samhälle.

Att man inte kan äta kärlek och pengar är ett måste för att överleva.

Men när man börjar lämna bort sina barn till förskolor, fritidshem och

nannys dygnet runt då borde man kanske tänka om och fundera på ifall det var

menat att man skulle ha ett barn i sitt liv.

Det går inte att kasta materiella saker åt sina barn så fort

dom törstar efter föräldrarnas kärlek för saker, materiella ting och

superkvalificerade nannys kan aldrig ersätta en mamma och en pappa.

 

Det är ju inte heller alltid som det räcker med att föräldrarna ska jobba,

åka på affärsresor, gå på konferenser och slita 100 timmar i veckan.

Ibland så ska dom ju även trycka in en jäkla massa egentid också.

Drinkar med väninnor på lördagar, fotbolllskvällar med grabbarna på söndagar.

Och då blir det mormor och morfar som får rycka in på helgerna

istället för samhället!

 

Och på det kommer klassikern för att döva sitt eget samvete:

- Ja men vaddå! Är mamma glad så är Kalle glad!

 

Ja vi får väl se när du sitter ensam på något ålderdomshem

och Kalle går och väntar på att du ska passera till nästa liv så

att han kan ärva pengarna som du lämnar efter dig.

Då får vi se hur fruktansvärt lycklig Kalle!