Hjälp! Min dotter är en flicka!

Det spelar ingen roll hur mycket killkläder och neutrala leksaker som jag
beblandade min dotter med för när hon fick en egen vilja så var det rosa klänningar,
dockor, smycken och ponyhus som blev det mest intressanta ändå.
 
Inte heller spelade någon roll att min mamma alltid klädde mig med
jättefina docksöta klänningar.
Jag blev den grabbigaste grabben man kan tänka sig och ett tag
så dolde jag t om mitt hår under en keps för att passa in med killarna jag lekte med.
 
Barn blir vad dom blir och man kan inte styra dem med genuspsykologi
eller hjärntvättning för förr eller senare så kommer den fria viljan fram
och då är det bara att kasta genusboken, feministsnacket eller modellkarriären man hade
i åtanke åt sin dotter åt fanders.
 
Låt barn vara barn!
Låt dom slippa alla vuxna komplexa idéer om hur man ska vara och inte vara.
Låt dem oroa sig för vilka leksaker dom ska önska sig till jul och
sluta lasta deras huvud med en massa skit som slutligen ska
leda till att dom ska passa in i en mall som du som förälder eller som samhället bestämt.
Låt dom vara fria som fåglar och lär dem att sprida sina vingar och hur dom ska landa
när dom väl bestämmer sig vilken mark dom vill hitta.
 
Lägg en bra grund, en trygg grund.
Lär ut rätt och fel ur ett bra moraliskt perspektiv och
lär dom den viktigaste lärdomen i livet:
 
Att älska sig själva, oavsett vad!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: mamma

Precis!Så är det.

2013-10-31 @ 21:25:31
Postat av: Micke

Jag håller med men bara delvis. Barn präglas av så mycket annat än bara de kläder vi köper åt dem eller de leksaker vi ger dem. Mycket sker ofta helt omedvetet. Hur agerar vi när de har varit olydiga? Jag har en bekant som brukade säga "boys will be boys". Men jag undrar om det hade låtit likadant om det hade handlat om en flicka... Hur tröstar vi våra barn när de är ledsna? Nu kommer jag tyvärr inte på några bättre exempel men poängen är om man tror att dockan och leksaksbilen har någon större påverkan så är man ute och cyklar. Sen får vi inte glömma resten av samhället. Barnen påverkas ju även av andra, inte bara föräldrarna, men det har du skrivit om.

Svar: Jag håller med om att vi kan förändra attityden i hur vi uppfostrar våra barn. Jag t ex är ganska tufft med mina döttrar och mjäkar absolut inte med dom för att dom är just tjejer. Skulle jag få en son så skulle han få göra exakt lika mycket rätt för sig med städning och som hjälpreda hemma, jag skulle inte ta för givet att bara tjejerna skulle stå för dom sakerna. Så visst påverkar vi uppfostran och hur våra barn blir. Min poäng var väl mera att man inte behöver bli så hysterisk varje gång man ser en flicka i rosa och börja vifta med genusboken. Däremot tycker jag att man alltid ska presentera flera alternativ till sina barn som gör att dom kanske då och då väljer neutrala vägar. Ha det bra!
Anonymous None

2013-11-01 @ 07:23:15
URL: http://skattmasen.nu
Postat av: Daniela

Håller med!!

2013-11-04 @ 12:52:03
URL: http://dlorenas.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0