Hur mycket mer egoism och kyla stål Sverige?

Sverige har blivit kallt!
 
Det är rubriker vi kan läsa lite här och där nuförtiden.
Och ja, Sverige har blivit kallt, eller kanske alltid varit lite kallare....
 
Människorna har sjunkit in i en dvala av egoism och flyter omkring
i sin egen lilla bubbla där det inte finns tid att stanna till och hjälpa en medmänniska upp.
Vi springer och springer och ramlar vi så är det vårat problem.
Varken make, barn eller föräldrar har tiden eller orken att
stanna upp, vänta eller bära dina bördor på ryggen.
 
Pubbarna är fulla med ensamma människor som vid jul dränker ner
sina sorger med alkohol,
Ensamma hemma sitter gamlingarna och det enda dom har till
sällskap är hallå-orna i tv som även dom sakta men säkert försvinner.
Blir man FÖR gammal hamnar man på hem där ens bästa sällskap
och närmaste person blir den överarbetade vårdpersonalen som
ska torka ens arlse.
 
 
Fler och fler väljer att inte skaffa barn.
Kanske kravet på att tänka på någon mer än sig själv håller på att bli för mycket.
Förmodligen är det så eftersom stan kryllar av folk med utgående datum som
springer omkring och tror att dom fortfarande är 14 år.
 
Skiljmässa är den nya trenden som sköljer över vårt samhälle som en våg.
I nöd och lust är bara ett flyktigt ord som man verkar uttala på det
ståtliga bröllopet man stressar ihjäl sig för att gå igenom.
Alltid kul att stå i centrum för ett tag.
Att barnen har ungefär fem olika styv-föräldrar som inte
bryr sig om dom verkar ingen ta hänsyn till.
 
Föräldrarlösa barn.
Ytterliggare ett tecken på att samhället blivit förbannat kallt.
Man tillverkar barn som om det vore tomte-nissarnas fabrik men
att ta hand om dem, älska dem, se till att dom hamnar rätt i framtiden,
det tror man inte ingår i det där roliga man får ha under fem minuters tid.
 
Jag orkar knapp sätta min fot utanför dörren längre.
Jag blir bara förbannat och otroligt less på dom sura minerna och
den bittra uppsynen som man verkar finna på 9 personer av 10.
Det verkar alltid som att det finns någon bitsk kommentar som väntar runt hörnet.
Det är ytterst sällan som man får ett leende från någon man möter,
en vänlig kommentar sådär lite spontant, service från hjärtat när man går in en butik.
Man går bara omkring med en känsla av att ens blotta tillvaro stör andra.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0