opengates.blogg.se

Visst är det härligt att vi sätter ekonomiskt privilegierade människor på en piedestal.

Hur vi tar för givet att deras liv är helt fantastiska och att dom ekonomiska

förutsättningarna köper dem både kärlek, framtid och bra familjerelationer.

 

Helt fantastiskt är det hur chockade vi blir när människor med bra ekonomi

inte kan skilja på rätt från fel.

Hur vi lämnas med gapande munnar så fort en privligerad människa

visar sig vara ond, brottslig eller på något annat sätt avvikande.

 

Det är ju bara invandrare som gör fel och som hamnar i dåliga situationer.

Invandrare, lägre klassens svenskar, alkoholister och annat utklassat pack.

Det är bara den typen av människor som har tragiska liv.

Inte Margareta och Karl som bor i den lyxiga villan med två

nya mercedes parkerade på uppfarten.

 

Det är ofta jag hör människor göra den parallellen.

Hur meningar som:

 

- Det är ju väldigt konstigt att deras barn får bete sig sådär.

Dom med deras goda ekonomi borde veta bättre.

 

- Gud det kunde jag aldrig tro om honom!

Han som gick på privatskola och som äger en underbar villa i Djursholm!

 

I have big news for you!

Money can´t buy common sense!

 

Om ni visste hur många "knarkare" som min man plockar upp med taxin

dagligen som befinner sig på dom flottaste adresserna i Stockholm.

Om ni bara visste hur många olyckliga och ensamma människor

som det finns på dessa adresser.

Hur många lyxfruar som knapprar piller för att överleva dagen.

Hur många oälskade, oönskade och ensamma barn det

finns i rika familjer vars funktion är att fylla ut familjefotot så att det ser bra ut på julkorten.

Om ni bara visste hur ytliga sammanträffandena är där man samlas

på hög för att berätta om sina nyinköpta båtar och lägenheter i Madrid.

Och om ni bara visste hur vidriga vissa rika människor kan vara i verkliga

livet och hur dom anser sig kunna behandla andra människor som betjänter och slavar.

 

Jag var inte ett dugg förvånad över undersökningen som visade att dom mindre

privlegierade barnen hade det dubbelt så roligt när sommarloven kom i

jämförelse med den högre medelklassen och dom rika familjerna.

När dom priviligerade familjerna åkte på lyxresor och drack drinkar

medan deras barn var hemma eller med på resan i nannys sällskap

så spenderade dom andra barnen sommaren sida vid sida med

sina föräldrar och var på roliga utflykter som inte kostade så mycket

men som spenderades tillsammans.

 

Inte heller blev jag förvånad över att det visade sig att dom

fattiga och utstötta barnen ler mera än vad dom rika barnen gör.

Också en kanske fullkomligt onödigt undersökning men som sätter

fingret på en viktigt debatt.

 

Förvånad är jag inte heller att min man plockar upp fler knarkare

från dyra adresser än från plattan.

Att han får mer i dricks från dom mindre rika människorna

än dom rika människorna och att han blir bemött med betydligt mer

respekt från "vanliga" människor än rika människor.

 

Van är jag också att tampas med massor av sjuka scenarion då

jag jobbat länge i överklassmiljöer.

Och folk tror att det är Somalierna som kommer inrullades

med tre fulla vagnar på Willys som är problemet.

 

Nej det finns ingenting som har fått mig att inse att pengar har ett

ytterst litet värde när det kommer till en människas värde.

Varken personlighet, hjärta, själ eller goda handlingar går att köpa.

Inte ens med alla pengar i världen.

 

Vi som är älskade av familj, vänner och barn är rika.

Vi som vaknar upp varje dag med en man som älskar oss för den vi är,

med vänner som står vid vår sida oavsett vad vi går igenom, med familjemedlemmar

som gör allt för att vi ska ha det bästa i livet och med barn som tar hand om oss när

vi är gamla för att dom känner att dom vill återgälda det man har gjort för dom.

Vi är dom privligerade, och många gånger även dom lyckligaste....