opengates.blogg.se

Tekniken tar över våra liv

 

Ibland har jag god lust att kasta min telefon, återlämna datorn och

klippa kabeln till tv:n så att den slutar fungera igen.

 

Jag skulle ljuga om jag sade att dessa tre saker inte hämmar min produktiva sida.

 

Skulle ha gått och lagt mig för en timme sedan men här sitter jag och kan inte sluta blogga.

Skulle mysa med min dotter när jag kom hem men hade fyra missade

samtal och medan jag avlöste dem så kom tre nya.

Jag hann knappt säga ett ord till min dotter innan jag utvisade henne till sängen.

 

Jag är i och för sig ganska duktig på att solla bort samtal.

Fråga min min familj. Dom blir galna på mig för att jag aldrig svarar.

Och min svärmor ringer två gånger om dagen och svarar jag inte så

blir hon superorolig och tror att något har hänt.

Och mina vänner når mig aldrig genom sms för jag pallar nästan aldrig svara på sådant.

 

Tv:n går på 24 timmar om dygnet.

Nej jag varken överdriver eller skojar.

Min make kan inte sova utan tv så när han kommer hem fem på morgonen

så sätter han igång den och jag fortsätter ha den på så länge jag är

hemma för sällskapets skull.

 

Datorn brinner nästan upp ibland för att jag är inte och skriver och

lattjar runt på laptopen i brist på annat och den stationära används

av min man i arbetssyfte.

 

Så ni kan förstå min desperation när kabeln tills dessa nödvändigheter

kapades i tisdags av våra byggjobbare som håller på i föreningen.

KAOS!!!!

 

Men ärligt talat...

Hur patetiskt beroende är vi inte av dessa saker.

Facebook, instagram, bloggar, sms, tv, laptops, nya smartphones.

Alla saker som gör att vi undviker den gamla hederliga kontakten till människor.

Nu får människorna sina kompisträffar avklarade genom telefonerna och datorer.

 

Och hur skönt var det inte när vi enbart hade en hemma-telefon!

Var v inte hemma så var vi inte och då kunde ingen nå oss.

Nu har vi våra mobiler med oss i handen när vi går på toaletten på Åhlens i city.

Så illa är det!

 

Jag är ganska duktigt på att inte vara 100% tillgänglig.

Jag behöver få pyssla med mina saker ifred och orkar inte ha

mobilen i min fick jämt och ständigt.

Har inte ens med den överallt.

Är inte en människa som vill vara tillgänglig 24 timmar om dygnet.

 

Och är jag helt inne i mitt skrivande på bloggen så finns

det inget som kan rubba min fokus.

 

Men även jag måste erkänna att denna teknik tar över ens liv.

Kanske är det dags att försöka att hitta tillbaka till det gamla hederliga

friluftslivet och skära ner på allt annat  som gör en till en hemmasittandes eremit.

 

ja det är rätt sjukt när man tänker efter!

Ja, de är sjukt undra hur våra barn kommer ha de oavsett hur mycket elekronik man tillåter i hemmet. Jag borde också skärp mig! Haha

Hoppa allt är bra med dig!!! & familjen kramar❤❤