Träning - Det nya samhällsidealet

 
Jag älskar att träna!
Har tränat hårt sen jag var 11 år då jag tävlade i både basket och tennis.
Tävlade på elitnivå i tennis och var som bäst rankad på 20:e plats i min åldersgrupp.
Pointguard i basket och delaktig i många turneringar och tävlingar.
Något många inte vet om mig men så var det.
 
Brann verkligen för att sporta och under den mest intensiva
perioden i mitt liv så tränade jag 2-3 timmar per dag och tävlade på helgerna.
 
På den tiden var pressen inom idrotten inte lika stor och inom
basketen så handlade det mest om att ha kul.
Tennismiljön var lite mera pressad och förväntningarna var höga även då.
Tyvärr blev jag ingen Serena Williams så jag hann aldrig uppleva
dom största svårigheterna med att vara elitidrottare tack gode gud.
Men jag hörde en del skräckhistorier om föräldrar som försökte leva
sina egna drömmar genom barnen och som förstörde barnens liv med sina förväntningar.
Nathalie Stenmark (Ingvar Stenmarks dotter) var en av dom stackarna.
Hennes mamma var helt flippad och blev portat ett x antal gånger.
 
Vad jag verkligen kan minnas tillbaka till om man ska jämföra med dagens
träningsliv är att det aldrig aldrig någonsin handlade om att få en snygg kropp!
Man slet som ett djur på banan och basket-courten men inte för en sekund
så gjorde man det för att sedan gå och spana in sig själv i spegeln.
 
Målet var aldrig att bli så snygg som möjligt utan målet var
att prestera som bra som möjligt och att bli det bästa man kunde bli.
 
Idag är träningen i helhet ett stort jävla skämt!
Kliver in på gymmet ibland och vill bara garva ihjäl mig.
Du finner allt från den tokspacklade bimbobruden med
den tajta lilla outfiten som gör en situps för att sedan vända sig om
och fixa håret, till den övertränade anabolakillen som kompenserar
för liten penis och kastar vikterna och stönar som att han skulle föda barn.
 
Höjdpunkten var för några månader sen när en bratkille
stod och tränade i solbrillor!
Vilket jävla jon!
 
Ännu fjantigare är det med allt jäkla tjafs om att räkna kalorier,
kontrollfreaks som har sina "ätar dagar", och dietfanatiker.
 
Personligen äter jag allt skit som kommer i min väg och
svär sedan sönder mig själv för att jag aldrig får bort mamma-magen :D
 
Och som om det inte vore nog med att vi ska behöva delta i någon
patetisk catwalk på gymmet där alla lägger mer tid på att fota
sig själva när dom lyfter vikter än att faktiskt lyfta vikter så måste
vi nu även plågas av alla "jag är så jäkla snygg för att jag tränar" människor
på instagram och i internetvärlden.
Glöm att försöka hitta någon med mer än två hjärnceller som delar
din passion för träning och faktiskt är kapabel till att lära dig något.
 
Nu ska man hitta 5768 bilder på en massa jon som
fotar sina muskler dagligen och som dessutom lägger upp
sina hatåsikter mot dom som inte tränar för att rättfärdiga sina egna komplex.
Om det inte är quotes så är det förolämpningar och ju mer dessa
människor rackar ner på andra ju mer inser man hur mycket dåligt
självförtroende som döljer sig bakom alla muskler.
 
Problemet är att den typen av fanatiskt träning inte bara är
patetiskt utan den kan i många fall bli oroväckande och farlig.
Träningsmänniskor proppar bara i sig mer och mer skit och
i preparaten som inte alltid är fullt lagliga ligger gift som inte bara
får dem att släppa alla hämningar utan också att bli fruktansvärt aggressiva
och i många fall även våldsamma.
 
Lyssnade på en intervju med en fd träningsfanatiker som
tryckte i sig massor av preparat och blev beroende av träningen.
Han talade om kicken man fick, ödmjukheten man förlorade, arrogansen man besatt
och om den sjuka utseendefixering som tillslut blev ett liv som
bara handlade om hur snygg man själv var och hur osnygga andra var.
Han talade om ett slutligen ganska ensamt liv där vänner försvann
och partners som tröttnade på utseendefixeringen och hetsen som
bara blåste upp hans ego-boost mer och mer.
 
Det är tragiskt att den sjuka världen vi lever i ska få förvandla
något som ska vara så sunt och hälsosamt till något
som handlar om samhällsideal.
 
Om människan tränade sina hjärnceller ens hälften så
mycket som den tränade kroppen så skulle
vi leva i en betydligt mer intelligent värld.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0