opengates.blogg.se

Våldet ökar i Sverige.

Det är väl knappast någon nyhet.

 

Det ökar mot kvinnor och barn och det ökar på gatorna

mot oskyldiga och försvarslösa människor.

 

På varsin sida står antirasister och rasister och pekar finger.

Ven lider mest? Vilket våld skördar flest offer?

Är gärningsmännen svarta eller vita eller är dom blåa eller röda?

Faller folk offer för rasismen eller för svenskfientligheten?

 

All fokus ligger på vem det är mest synd om och inte på att

våldet faktiskt måste stoppas!

 

Jag är trött på att inte kunna känna mig säker på gatorna längre.

Trött på att inte längre våga åka ensam in till stan sent på kvällen

och trött på att känna rädsla dom få gångerna jag ska ta mig hem.

 

Jag är fruktansvärt less på att komma till den insikten att jag likväl

kan bli nerslagen med eller utan barn.

Att jag varken är mer eller mindre skonad från våldet som höggravid kvinna eller

överhuvudtaget som kvinna.

 

Jag vill kunna promenera tryggt från min bil när jag kommer hem

sent utan att behöva vända mig om och få en panikattack vid minsta lilla ljud.

Jag vill kunna gena genom en skog för att komma snabbare fram till min destination.

 

Men jag kan inte göra något av dessa saker utan att riskera att något händer!

 

Vare sig det är SD-anhängare som ska försvara sitt ariska territorium eller

svenskfientliga invandrare som ska hämnas för felbehandling så är

misshandel, gruppvåldtäkter, överfall på kvinnor, bränna ner flyktingsförläggningar,

starta upplopp eller slå ner varenda motståndare man möter i livet inte lösningen.

Vi kommer aldrig att få ut den frustration vi behöver få ut genom att begå våldsdåd.

 

Och det är inte så att dessa hämndaktioner sker mot jämställda grupper.

Nej nej nej...

Offren för detta hat, denna rasism, den missnöjdhet, är kvinnor,

barn och många gånger helt oskyldiga och ensamma killar.

 

Varför göra upp i en hederlig knytnävsfight man mot man när man

fegt kan misshandla en gravid kvinna med sjal.

Eller gå till attack i ett stort gäng mot en pappa och hans 1 1/2-åriga son.

Varför ta ut sin frustration över sitt patetiska liv genom att gå i terapi

när man kan överfalla en hjälplös kvinna i en mörk gränd.

Varför faktiskt ta tag i samhället man är så missnöjd med

och engagera sig i dessa viktiga frågor när man kan spy ut

trångsynta och vidriga åsikter på kommentarsfältet på

någon ännu mera trångsynt blogg eller forum.

 

Men det är ju så jääääävla skönt att gömma sig bakom karaktären

"anonym" både i livet och bakom datorn!

 

Det vore att den ta den svåra vägen att faktiskt kliva ut ur sitt skal

och sluta gömma sig bakom titlarna SD-anhängare eller svenskfientlig man.

Det vore att ta den svåra vägen att istället för att sitta på varsin sida och räkna sina offer,

börja se gemensamma offer för en ohållbar situation.

 

Men jag börjar komma till den insikten att det finns alltför många som paratiserar

på våldsvågen som nu väller över Sverige.

Det finns alltför många som försöker dra nytta av dessa hemska situationer

vi nu ser allt dagligen på kvällstidningarnas framsida.

 

För skulle hatet, rasismen och våldet faktiskt försvinna så skulle det

inte längre finnas någon ursäkt till varken upplopp, överfall eller bildningar

av rasistiska grupper.

Och kvar skulle det då bara finnas patetiska gärningsmän som inte

längre har en ursäkt för att utöva sitt hat.