You hating on me, me hating on you, we hating on eachother

Hat...... gud jag vet allt om hat.
Jag vet hur det är att bli utsatt för hat och jag vet hur det är att hata.
 
Har växt upp i reflektionen av det äldsta hatet i världen.
Jag har växt upp i skuggan av rasism.
Jag vet hur det känns att ställas inför rätta framför ett hat
som skapats av trångsynta och iskalla föräldrar, som i sin tur skapat
levande monster vid köksbordet i sitt eget hem.
 
Jag vet hur dessa barn hatade mig, dessa ungdomar hatade mig
och hur ett grovt antal människor fortfarande hatar mig utan att ens känna mig.
Och jag vet hur jag i min tur hatat deras barn. hatat deras ungdomar
och hur jag hatar människor som jag inte ens känner.
 
Svarta barn växer upp med den efterhängsna historian om att
svarta alltid varit slavar, minoriteter, underlägsna den vita mannen
med ett värde mindre än ett djur.
Dom judiska barnen i sin tur växer upp i minnet av sina förfäder som
gasades ihjäl som värdelösa ting pga deras ursprung.
Att en hel nation stod och såg på när deras befolkning utrotades
som boskap som inte längre var menade att leva.
Muslimska barn minns hur kristna med sitt korståg och tvingade
troende att konvertera till kristendomen.
Kristna barn hör berättelserna om folkmorden och förföljelserna
som skedde i b la Turkiet för många år sedan.
 
Överallt är vårt arv till våra barn hatet.
 
Det är viktigt att veta sin historia och minnas historiska händelser
som kommit att spela stor roll i framtiden.
Men det är också viktigt att inte låta historia och tidigare händelser
definiera våra liv här och nu.
 
Vi har hatat tillräckligt.
Vi har försökt att utrota både svarta, judar och nu även muslimer.
Dom västerländska länderna måste sluta lägga övriga ländernas
öden i sina händer, sluta spela Gud för Gud tog sin hand
ifrån vår värld samma dag som vi lät hatet gro i våra hjärtan.
Våra icke-europeiska hemländer måste sluta leva i skuggan och
komma ut för att åter se solsken igen.
Vi måste avskaffa alla diktaturer som gått förtryckarens ärenden
och för evigt hållit våra länder under misär och fattigdom.
 
Det är dags för oss alla att se bortom vårt förflutna och
börja bygga broar istället för murar.
Det är dags att tvätta bort alla stämplar, alla etiketter och alla gränser
mellan raser, religioner, kulturer och ögonfärger.
Vi har ett arv att föra vidare till våra barn och till världen och dess framtid.
 
Antingen efterlämnar vi eld som ska brinna ner till aska.
Eller så lämnar frön av möjligheter så att vi kan så en bättre framtid....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0