Skuld
The shame doesn´t belong to us!
Jag är trött på att bära bördan och ansvaret för allting som går fel i Sverige! Jag är trött på att konstant delges saker och jag varken är eller står för!
Jag är trött på att mina bröder trakasseras och anklagas i grupp konstant och även om rasismen inte alltid drar med mig när den generaliserar som värst så drar den med min man, min bror, min pappa och mina fina vänner som jag håller så kära.
När man säger att alla invandrare våldtar, begår brott, stjäl, misshandlar och beter sig som barbarer så måste jag komma till insikten att dessa anklagelser riktas mot min pappa som levt över halva sitt liv i Sverige och som aldrig jobbat under 10 timmar per dag eller mindre än 6 dagar i veckan. Jag måste komma till insikten att det gäller min bror som aldrig krökt ett hår på någon, som inte har ordet hora i sin vokabulär och som behandlat varenda tjej som klivit in i hans liv som en prinsessa enda sen han började dejta när han var 13 år. Jag måste komma till insikt att detta även gäller min man som spenderar 12 timmar om dagen med att sitta och trösta ensamma och ledsna etniska svenskar för att dom bryter ihop i hans taxi pg a det ena och det andra. Och det är något han gör dagligen och med glädje. Jag måste inse att alla mina fantastiska invandrarvänner som jag har som är manliga också precis som jag, tvingas sitta och ta emot skit och läsa om hur vidriga dom är enbart för att dom har en annan färg på ögon och hud.
Jag är så less på generaliseringen och fördömningen av våra män!
Less på att inte ens kunna dela en efterlyst-bild för att jag då tvingas inse att jag delar rasistisk proaganda då 99% av kommentarerna under bilderna på dom efterlysta dryper av hat, rasism och vidriga kommentarer.
Dom männen jag känner till är inga våldtäktsmän, inga bedragare, inga svenskfientliga grupper som går runt och slår ner etniska svenskar, inga fuskare, inga kvinnoförtryckare, inga banditer och skurkar.
Dom männen jag känner är kärleksfulla pappor som vänder upp och ner på deras egna liv för att skapa en framtid för deras familj, dom är män som aldrig skulle vara otrogna mot deras fruar för att tillfället kom upp på en personalfest när fyllan slog in, dom är män som inte sticker ut efter jobbet med grabbarna utan kommer hem för att vara med sina barn, dom är män som skulle riskera sitt liv om någon så mycket som krökte ett hårstrå på deras familj, dom är männen som respekterar sin mamma, ibland för mycket men det är ändå en insikt om hur betydelsefull hon är, det är män som kommit från krig och misär men som kämpar vidare utan att ha en uns möjlighet att bearbeta det dom har gått igenom, det är män som reser sig upp när en gammal vill sitta, springer och hjälper till när någon är i nöd och hjälper till när barnvagnen ska upp på krångliga ställen.
Det är män som aldrig skulle kunna tänka sig att förnedra en kvinna och som stöttar istället för att stjälpa kvinnorna i deras liv. Det är män som jobbar 15 timmar om dagen utan att klaga och bidrar mer till samhället än någon av alla rasister som sitter på nätet och vräker ur sig ordet belastning. Det är män som står upp för sig själva och vet när det är dags att börja säga ifrån och kämpa emot förtrycket.
Med andra ord, det är männen i mitt liv!
Och så länge dom finns så finns min kamp. Så länge någon skadar dom så skadar dom mig. Så länge någon kränker dom så kränker dom indirekt mig.
Så nu när dom sparkas ner till marken och så ser jag det som givet att göra det till min uppgift att lyfta upp dem.
För ingen människa med värdighet skulle låta hatet mot ens familj gå oemotsagd!
Jag är trött på att bära bördan och ansvaret för allting som går fel i Sverige! Jag är trött på att konstant delges saker och jag varken är eller står för!
Jag är trött på att mina bröder trakasseras och anklagas i grupp konstant och även om rasismen inte alltid drar med mig när den generaliserar som värst så drar den med min man, min bror, min pappa och mina fina vänner som jag håller så kära.
När man säger att alla invandrare våldtar, begår brott, stjäl, misshandlar och beter sig som barbarer så måste jag komma till insikten att dessa anklagelser riktas mot min pappa som levt över halva sitt liv i Sverige och som aldrig jobbat under 10 timmar per dag eller mindre än 6 dagar i veckan. Jag måste komma till insikten att det gäller min bror som aldrig krökt ett hår på någon, som inte har ordet hora i sin vokabulär och som behandlat varenda tjej som klivit in i hans liv som en prinsessa enda sen han började dejta när han var 13 år. Jag måste komma till insikt att detta även gäller min man som spenderar 12 timmar om dagen med att sitta och trösta ensamma och ledsna etniska svenskar för att dom bryter ihop i hans taxi pg a det ena och det andra. Och det är något han gör dagligen och med glädje. Jag måste inse att alla mina fantastiska invandrarvänner som jag har som är manliga också precis som jag, tvingas sitta och ta emot skit och läsa om hur vidriga dom är enbart för att dom har en annan färg på ögon och hud.
Jag är så less på generaliseringen och fördömningen av våra män!
Less på att inte ens kunna dela en efterlyst-bild för att jag då tvingas inse att jag delar rasistisk proaganda då 99% av kommentarerna under bilderna på dom efterlysta dryper av hat, rasism och vidriga kommentarer.
Dom männen jag känner till är inga våldtäktsmän, inga bedragare, inga svenskfientliga grupper som går runt och slår ner etniska svenskar, inga fuskare, inga kvinnoförtryckare, inga banditer och skurkar.
Dom männen jag känner är kärleksfulla pappor som vänder upp och ner på deras egna liv för att skapa en framtid för deras familj, dom är män som aldrig skulle vara otrogna mot deras fruar för att tillfället kom upp på en personalfest när fyllan slog in, dom är män som inte sticker ut efter jobbet med grabbarna utan kommer hem för att vara med sina barn, dom är män som skulle riskera sitt liv om någon så mycket som krökte ett hårstrå på deras familj, dom är männen som respekterar sin mamma, ibland för mycket men det är ändå en insikt om hur betydelsefull hon är, det är män som kommit från krig och misär men som kämpar vidare utan att ha en uns möjlighet att bearbeta det dom har gått igenom, det är män som reser sig upp när en gammal vill sitta, springer och hjälper till när någon är i nöd och hjälper till när barnvagnen ska upp på krångliga ställen.
Det är män som aldrig skulle kunna tänka sig att förnedra en kvinna och som stöttar istället för att stjälpa kvinnorna i deras liv. Det är män som jobbar 15 timmar om dagen utan att klaga och bidrar mer till samhället än någon av alla rasister som sitter på nätet och vräker ur sig ordet belastning. Det är män som står upp för sig själva och vet när det är dags att börja säga ifrån och kämpa emot förtrycket.
Med andra ord, det är männen i mitt liv!
Och så länge dom finns så finns min kamp. Så länge någon skadar dom så skadar dom mig. Så länge någon kränker dom så kränker dom indirekt mig.
Så nu när dom sparkas ner till marken och så ser jag det som givet att göra det till min uppgift att lyfta upp dem.
För ingen människa med värdighet skulle låta hatet mot ens familj gå oemotsagd!
Kommentarer
Trackback
